Recension!
Jag är stolt över att få presentera vår första revolutionära recension här på La Revolución!
Skivan jag ska recensera har i ärlighetens namn inte släppts ännu men några låtar från albumet florerar redan i intranätets egentligen obefintliga cyberuniversum.
Jag ska inleda med en presentation av bandet som jag fann på lastfm.se:
En löst sammansatt grupp bestående av 3-6 individer, samtliga med kriminell belastning.
Gruppen bildades i mitten av 2006 och spelar allt från electro till hip-hop. Los Clementinos gjorde sig kända lokalt i deras hemtrakt "Hillbay" nära Göteborg genom att spela på fester.
Än är det oklart när deras album "A slice of fruity pumpernickel" skall släppas, men några låtar har redan läckt ut i cybervärlden.
Detta är alltså Los Clementinos, bandet som fullkomligt erövrat Svea Rikes ungdomar med sin revolutionerande mix av genrer, sitt nya fresha (engelskt ord!) sound och sitt nyskapande som endast kan jämföras med ett fågelfosters skrapande på innersidan av ägget.
När L.C.s första låt Pumpernickel för första gången snuddade vid lyssnarnas trumhinnor var ramaskriet ett faktum (www.faktum.nu). Den spelades flitigt på radio och i tv klättrade den på Voxpops listor. Personligen tycker jag att låten är den minst orgasmframkallande, och då är den ändå ett mästerverk. Låten släpptes sommaren 2006 och hypen kring den mytomspunna gruppen Los Clementinos har idag, 2008, ännu inte lagt sig att vila som Ferdinand under den mäktiga eken. Detta är absolut inte konstigt när man ser till de hits som gruppen sprutar ur sin musikkälla, låtar som Krigaren H, Sexig Rygg och Kelly Baby har alla legat på topplistorna, och med all rätt.
Som jag redan nämnt är mixen av genrer en av genidragen bakom Los Clementinos' succé. Den ena låten är inte den andra lik, från den melankoliska marxballaden Krigaren H till den lastbilstunga hydralikhip-hopen i Hillbay Stories låter L.C. visa på sin förnulighet och revolutionära kämpaglöd, kan ni tänka er va?
Musiken och Revolutionen
Vad har då Los Clementinos att göra med Revolutionen? Jo, som de flesta vet så är musik är oerhört starkt och farligt vapen i kampen för frihet, rättvisa och solidaritet. Musiken kan göra den ledsna glad, den hopplöse till störste kämpen på barrikaden och den fete smal. Musiken kan rycka tag i den bittraste barnamördaren och förvandla denne till den mest lysande stjärnan på Emiliano Zapatas himmel.
Därför är musiken en av våra viktigaste fronter på vägen till Revolutionen. Vi har sett det förut; den långa marschen, där Mao Tse-Tung ledde sina kämpar i en ärofull reträtt upp i Kinas stolta berg, där visade musiken vad den kunde göra för Revolutionen, den forcerade arbetarbenen att fortsätta gå, i takt med trummorna.
Vi skall ej heller förglömma den revolutionsgerilla som kämpar mot imperialismen i Columbia, nämligen FARC-EP. Den gigantiska roll som musiken spelade när de hyllade revolutionshjältarna beskattade de stora knarkkungarna och gav till folket. Hur hade detta kunnat ske utan de trubadurer som följde hjältarna i vått och torrt?
Eller varför inte nämna den för världen fantastiskt betydande Kubanska revolutionen där den ärorika 26 Juli-rörelsen med Fidel i spetsen lyckades befria landet från de kapitalistiska bojor hon fått bära i så lång tid? De världskända sångerna "Comandante Che Guevara" och "Chan Chan" är en produkt av de revolutionära gärningarna, och de i sin tur är en produkt av musiken.
Prolog
Avslutningsvis vill jag ge ett varmt tack till Los Clementinos och gruppens tillhörande skivbolad (som självklart är självstyrt) för att jag fick ta del av er varma gemenskap, hjärtliga samtal i den kollektiva matsalen och er monstruösa samarbetsvilja. Jag vill också rekommendera alla läsare att genast besöka gruppens Last FM-sida där det finns gratis nedladdning av låtar och info om gruppen.
Adress: http://www.lastfm.se/music/Los+Clementinos
Med clementindoftande hälsningar, Clint Handfaste
PS.ALLA GRAMMATISKA FEL PLUS STAVFEL KOMMER ATT RÄTTAS MED TIDENS OCH REVOLUTIONENS GÅND.DS
Skivan jag ska recensera har i ärlighetens namn inte släppts ännu men några låtar från albumet florerar redan i intranätets egentligen obefintliga cyberuniversum.
Jag ska inleda med en presentation av bandet som jag fann på lastfm.se:
En löst sammansatt grupp bestående av 3-6 individer, samtliga med kriminell belastning.
Gruppen bildades i mitten av 2006 och spelar allt från electro till hip-hop. Los Clementinos gjorde sig kända lokalt i deras hemtrakt "Hillbay" nära Göteborg genom att spela på fester.
Än är det oklart när deras album "A slice of fruity pumpernickel" skall släppas, men några låtar har redan läckt ut i cybervärlden.
Detta är alltså Los Clementinos, bandet som fullkomligt erövrat Svea Rikes ungdomar med sin revolutionerande mix av genrer, sitt nya fresha (engelskt ord!) sound och sitt nyskapande som endast kan jämföras med ett fågelfosters skrapande på innersidan av ägget.
När L.C.s första låt Pumpernickel för första gången snuddade vid lyssnarnas trumhinnor var ramaskriet ett faktum (www.faktum.nu). Den spelades flitigt på radio och i tv klättrade den på Voxpops listor. Personligen tycker jag att låten är den minst orgasmframkallande, och då är den ändå ett mästerverk. Låten släpptes sommaren 2006 och hypen kring den mytomspunna gruppen Los Clementinos har idag, 2008, ännu inte lagt sig att vila som Ferdinand under den mäktiga eken. Detta är absolut inte konstigt när man ser till de hits som gruppen sprutar ur sin musikkälla, låtar som Krigaren H, Sexig Rygg och Kelly Baby har alla legat på topplistorna, och med all rätt.
Som jag redan nämnt är mixen av genrer en av genidragen bakom Los Clementinos' succé. Den ena låten är inte den andra lik, från den melankoliska marxballaden Krigaren H till den lastbilstunga hydralikhip-hopen i Hillbay Stories låter L.C. visa på sin förnulighet och revolutionära kämpaglöd, kan ni tänka er va?
Musiken och Revolutionen
Vad har då Los Clementinos att göra med Revolutionen? Jo, som de flesta vet så är musik är oerhört starkt och farligt vapen i kampen för frihet, rättvisa och solidaritet. Musiken kan göra den ledsna glad, den hopplöse till störste kämpen på barrikaden och den fete smal. Musiken kan rycka tag i den bittraste barnamördaren och förvandla denne till den mest lysande stjärnan på Emiliano Zapatas himmel.
Därför är musiken en av våra viktigaste fronter på vägen till Revolutionen. Vi har sett det förut; den långa marschen, där Mao Tse-Tung ledde sina kämpar i en ärofull reträtt upp i Kinas stolta berg, där visade musiken vad den kunde göra för Revolutionen, den forcerade arbetarbenen att fortsätta gå, i takt med trummorna.
Vi skall ej heller förglömma den revolutionsgerilla som kämpar mot imperialismen i Columbia, nämligen FARC-EP. Den gigantiska roll som musiken spelade när de hyllade revolutionshjältarna beskattade de stora knarkkungarna och gav till folket. Hur hade detta kunnat ske utan de trubadurer som följde hjältarna i vått och torrt?
Eller varför inte nämna den för världen fantastiskt betydande Kubanska revolutionen där den ärorika 26 Juli-rörelsen med Fidel i spetsen lyckades befria landet från de kapitalistiska bojor hon fått bära i så lång tid? De världskända sångerna "Comandante Che Guevara" och "Chan Chan" är en produkt av de revolutionära gärningarna, och de i sin tur är en produkt av musiken.
Prolog
Avslutningsvis vill jag ge ett varmt tack till Los Clementinos och gruppens tillhörande skivbolad (som självklart är självstyrt) för att jag fick ta del av er varma gemenskap, hjärtliga samtal i den kollektiva matsalen och er monstruösa samarbetsvilja. Jag vill också rekommendera alla läsare att genast besöka gruppens Last FM-sida där det finns gratis nedladdning av låtar och info om gruppen.
Adress: http://www.lastfm.se/music/Los+Clementinos
Med clementindoftande hälsningar, Clint Handfaste
PS.ALLA GRAMMATISKA FEL PLUS STAVFEL KOMMER ATT RÄTTAS MED TIDENS OCH REVOLUTIONENS GÅND.DS
The revolution is now
Zeitgeist - The movie
www.zeitgeistmovie.com
Dagens revolutionär: Zhou Enlai
Zhou Enlai, denna kinesiska revolutionära hjälte som påbörjade sin karriär som student som aldrig studerade i Kina till att gå vidare till Frankrike, där han hamnade i ett program där man studerade halva tiden och jobbade i fabrik halva tiden. Det visade sig dock att man inte fick betalt för att jobba vilket gjorde Zhou arg.
Det var här den redan röda Zhou blev mera aktivt röd och till sammans med sina chommies (kommunist och homies - nytt ord!) bland annat startade upp ett parti (som sedan blev en del av det större kinesiska kommunistiska partiet), ordnade ett par strejker i några av världens största städer, undvek att bli dödad av en amerikansk bomb och tog senare hand om nästan alla diplomatiska kontakter med utlandet.
Och han var typ premiärminister (heter så klart inte det i Kina men big woop) i världens största land. Men det är inte det viktiga här.
Det viktiga är hans skägg, vilket kan vara det mest gloriösa, galna, helt sinnesjuka skägg jag någonsin sett.
När revolutionärsmodet kommer tillbaka?
När revolutionen kommer!
Från fjantig skolpojke till förbannad revolutionär med järnhård blick och den där speciella kung-fu mästare möter uteliggare möter fidel castro, de parar sig och får detta kärleksbarn-stil som bara en hjälte av stora mått kan klara av.
Det var här den redan röda Zhou blev mera aktivt röd och till sammans med sina chommies (kommunist och homies - nytt ord!) bland annat startade upp ett parti (som sedan blev en del av det större kinesiska kommunistiska partiet), ordnade ett par strejker i några av världens största städer, undvek att bli dödad av en amerikansk bomb och tog senare hand om nästan alla diplomatiska kontakter med utlandet.
Och han var typ premiärminister (heter så klart inte det i Kina men big woop) i världens största land. Men det är inte det viktiga här.
Det viktiga är hans skägg, vilket kan vara det mest gloriösa, galna, helt sinnesjuka skägg jag någonsin sett.
När revolutionärsmodet kommer tillbaka?
När revolutionen kommer!
Från fjantig skolpojke till förbannad revolutionär med järnhård blick och den där speciella kung-fu mästare möter uteliggare möter fidel castro, de parar sig och får detta kärleksbarn-stil som bara en hjälte av stora mått kan klara av.
Jag blickar framåt...
och försöker förgäves att se framtiden.
Men att jag inte lyckas se framtiden hindrar inte mina planer. Det hindrar inte La Revolución-besättningen (som jag så gärna vill kalla det i denna stund) från att växa sig starkare för var dag som går.
Jag skulle vilja presentera oss. För er som inte förstått, för er som för första gången besöker, för er som inte bryr sig men läser ändå, och för dig som vill veta mer. Detta är vi:
Tre personer med samma mål; att förändra bloggvärlden.
Hur?
Än vet vi inte hur. Det är därför vi påbörjat detta äventyr.
Vad som komma skall:
- Frågor och svar
- Intervjuer
- med mera...
Det närmsta projektet till hands är Berättelsen. Mer info om det kommer i sinom tid.
Tycker du att denna läsning var tråkig?
Om så är fallet hänvisar jag dig till Lunarstorm.se - som alltid lyckas roa en person på något vis (och som faktiskt bytt design (!)).
Ett inlägg som tydligen inte publicerats. Varför vet jag inte. Men här kommer det...
Egentligen till ingen nytta förutom egen-nyttan, den enda egentliga nyttan:
...så sökte jag, eller som det heter i dagens ungdomskretsar: Googlade, jag på "still alive" idag. Anledningen till detta var att jag letade efter ett äldre musikalist mästerverk från 80-talet som skulle läggas upp i en längre artikel angående kapitalism, 80-tal, och skomode.
Jag hittade dock inte vad jag letade efter, eller som en viss musiker sjöng: "I still haven't found what I'm looooooking for".
Jag hittade dock denna förnuftiga rubrik från en viss person från våra egna skaror. (EN BLOGGARE MED ANDRA ORD!!!)
Rubriken lyder: Still Alive: Se till vänster, där går en arab.
Detta får mig att le med det mest maniska av leenden. Men frågan man dock måste ställa är: Vad finns till höger? Tänk på det alla där ute, att ifall du bara ser vänsterut (så att säga) så missar du allt som händer högerut (så att säga). Detta gäller i ren och skär (eller grå beroende på singelstatus och liknande) verklighet såväl som i en rent metaforiskt tillämpling.
Glöm inte att mata apan!
Tuning out from cyberspace... tuning into nightly television and eating candy that my grandmother gave me yesterday in a family come-together...
Hövding Kong
Men att jag inte lyckas se framtiden hindrar inte mina planer. Det hindrar inte La Revolución-besättningen (som jag så gärna vill kalla det i denna stund) från att växa sig starkare för var dag som går.
Jag skulle vilja presentera oss. För er som inte förstått, för er som för första gången besöker, för er som inte bryr sig men läser ändå, och för dig som vill veta mer. Detta är vi:
Tre personer med samma mål; att förändra bloggvärlden.
Hur?
Än vet vi inte hur. Det är därför vi påbörjat detta äventyr.
Vad som komma skall:
- Frågor och svar
- Intervjuer
- med mera...
Det närmsta projektet till hands är Berättelsen. Mer info om det kommer i sinom tid.
Tycker du att denna läsning var tråkig?
Om så är fallet hänvisar jag dig till Lunarstorm.se - som alltid lyckas roa en person på något vis (och som faktiskt bytt design (!)).
Ett inlägg som tydligen inte publicerats. Varför vet jag inte. Men här kommer det...
Egentligen till ingen nytta förutom egen-nyttan, den enda egentliga nyttan:
...så sökte jag, eller som det heter i dagens ungdomskretsar: Googlade, jag på "still alive" idag. Anledningen till detta var att jag letade efter ett äldre musikalist mästerverk från 80-talet som skulle läggas upp i en längre artikel angående kapitalism, 80-tal, och skomode.
Jag hittade dock inte vad jag letade efter, eller som en viss musiker sjöng: "I still haven't found what I'm looooooking for".
Jag hittade dock denna förnuftiga rubrik från en viss person från våra egna skaror. (EN BLOGGARE MED ANDRA ORD!!!)
Rubriken lyder: Still Alive: Se till vänster, där går en arab.
Detta får mig att le med det mest maniska av leenden. Men frågan man dock måste ställa är: Vad finns till höger? Tänk på det alla där ute, att ifall du bara ser vänsterut (så att säga) så missar du allt som händer högerut (så att säga). Detta gäller i ren och skär (eller grå beroende på singelstatus och liknande) verklighet såväl som i en rent metaforiskt tillämpling.
Glöm inte att mata apan!
Tuning out from cyberspace... tuning into nightly television and eating candy that my grandmother gave me yesterday in a family come-together...
Hövding Kong
Att leva är att inte dö
Men inte bara det.
Att leva är även musik.
Och musik, slog det mig idag, går att dela upp i två grupper.
Det finns musik som man kan lyssna på lågt, som en ljudet av en mygga som flyger runt utanför ditt fönster.
Lågt som små människor gömmandes sig i tunnlar för att försvara sitt land mot imperialism (för att sedan bli förtryckta ändå - Big Woop). Lågt.
Det mer specifika med denna typ av musik är att den inte blir bättre av att spelas högt. Någonsin.
Typ exempel på detta är musik som till naturen skall spelas lågt, och används till just detta.
Alltså hissmusik.
Inte lika vanligt förekommande i Sverige som i andra länder med hissar som tar längre tid att åka upp och åka ner (och upp igen ifall man gillar att åka hiss. Hiss kan vara roligt att åka, speciellt ifall man har en fin vy att skåda ut över från sitt mekaniska mästerverk - Svenska Ingenjörstidningen, nr 5 2007).
Men det är lika förbannat musik som inte går att spelas högt.
Jag provade och det går inte.
Det finns inget vettigt i att spela sådan musik högt, för det är musik som är gjord för att spelas lågt.
Musik som alltså är gjord för att spelas i bakgrunden på kryssningar med amerikanska pensionärer, musik som är gjord för att ge människor en ursäkt till att inte prata.
För alla vet att det är lättare att sitta tyst till musik än utan, och det värsta som kan hända här i världen är att någon försöker prata med dig i en hiss.
För denna någon måste ju vara helt galen för att bryta mot detta globala tabu.
Sedan finns det musik som skall spelas högt.
Men jag orkar inte debatera vilken typ av musik som tjänar på ökad volym, det enda man behöver göra för att förstå det är att någonsin, typ, levt. Överhuvudtaget.
Till och med döva fattar detta.
De spelar musik så högt de bara kan på en av sina sammankomster (översättning: Vilda knark-rave med sexorgier och hån utav alla andra) för att känna vibrationerna.
När musik blir bättre av att du känner en bas som sparkar dig i magen med en två sekunders-intervall som en genomsnittlig polis (En underbar människa med lika stort hjärta som battong. En människa som är så trevlig och tillmötesgående att han kan få griniga gubbar att bli barn igen för att sedan gunga dem igenom natten. En människa som tillhör statens allra mest, på alla sätt, effektiva organistation, och som aldrig skulle kunna tänka tanken att bryta mot de lagar han eller hon har som jobb att beskydda.) då är det musik som skall spelas högt.
Faktum.
(Så trött i ögonen att ett m ser ut som ett r och ett n som nästan sitter ihop men inte riktigt.)
Detta var det jag ville dela med mig av.
Bara detta.
Och även konstera att bloggen inte är död. Alltså lever den.
Från en bergskjul någonstans i Nagijala, Hövding Kong.
Att leva är även musik.
Och musik, slog det mig idag, går att dela upp i två grupper.
Det finns musik som man kan lyssna på lågt, som en ljudet av en mygga som flyger runt utanför ditt fönster.
Lågt som små människor gömmandes sig i tunnlar för att försvara sitt land mot imperialism (för att sedan bli förtryckta ändå - Big Woop). Lågt.
Det mer specifika med denna typ av musik är att den inte blir bättre av att spelas högt. Någonsin.
Typ exempel på detta är musik som till naturen skall spelas lågt, och används till just detta.
Alltså hissmusik.
Inte lika vanligt förekommande i Sverige som i andra länder med hissar som tar längre tid att åka upp och åka ner (och upp igen ifall man gillar att åka hiss. Hiss kan vara roligt att åka, speciellt ifall man har en fin vy att skåda ut över från sitt mekaniska mästerverk - Svenska Ingenjörstidningen, nr 5 2007).
Men det är lika förbannat musik som inte går att spelas högt.
Jag provade och det går inte.
Det finns inget vettigt i att spela sådan musik högt, för det är musik som är gjord för att spelas lågt.
Musik som alltså är gjord för att spelas i bakgrunden på kryssningar med amerikanska pensionärer, musik som är gjord för att ge människor en ursäkt till att inte prata.
För alla vet att det är lättare att sitta tyst till musik än utan, och det värsta som kan hända här i världen är att någon försöker prata med dig i en hiss.
För denna någon måste ju vara helt galen för att bryta mot detta globala tabu.
Sedan finns det musik som skall spelas högt.
Men jag orkar inte debatera vilken typ av musik som tjänar på ökad volym, det enda man behöver göra för att förstå det är att någonsin, typ, levt. Överhuvudtaget.
Till och med döva fattar detta.
De spelar musik så högt de bara kan på en av sina sammankomster (översättning: Vilda knark-rave med sexorgier och hån utav alla andra) för att känna vibrationerna.
När musik blir bättre av att du känner en bas som sparkar dig i magen med en två sekunders-intervall som en genomsnittlig polis (En underbar människa med lika stort hjärta som battong. En människa som är så trevlig och tillmötesgående att han kan få griniga gubbar att bli barn igen för att sedan gunga dem igenom natten. En människa som tillhör statens allra mest, på alla sätt, effektiva organistation, och som aldrig skulle kunna tänka tanken att bryta mot de lagar han eller hon har som jobb att beskydda.) då är det musik som skall spelas högt.
Faktum.
(Så trött i ögonen att ett m ser ut som ett r och ett n som nästan sitter ihop men inte riktigt.)
Detta var det jag ville dela med mig av.
Bara detta.
Och även konstera att bloggen inte är död. Alltså lever den.
Från en bergskjul någonstans i Nagijala, Hövding Kong.
Världens fegaste polis
Den svenska snutkåren har kallats världens fegaste, våldsammaste och mest lagbrytande poliskår.
Idag kokar jag av snuthat efter att ha sett Terrorister - en film om dom dömda, Insiders program om svenska snuten, plus lite olika snutvåldsfilmer.
Det gäller inte likhet inför lagen i Sverige, och inte i några andra länder heller för den delen. Om snuten ger sig på en och man försöker skydda sitt huvud, eller vilken del av kroppen dom nu spöar på, blir man åtalad för våld mot tjänsteman. Om man mot all förmodan åtalar en snut är det extremt ovanligt att snuten fälls, kårandan inom polisen är så pass stark att ingen av den åtalade snutens kollegor skulle berätta sanningen i rätten.
Polisen agerar livvakter åt makten, polisen beskyddar kapitalet och svenska nynazister.
Nu är jag så pass arg så jag tänker helt resolut att sluta skriva, hänvisa till en låttext och kolla på en film, antagligen "Land & Frihet" (rekommenderas).
Här är en till av de hundratusentals antisnutlåtar som musikvärlden bjuder på:
http://www.sweetslyrics.com/515411.Ras%20Cricket%20-%20Polisen%20Slår.html
Med snutfientliga hälsningar, Clint Handfaste
Idag kokar jag av snuthat efter att ha sett Terrorister - en film om dom dömda, Insiders program om svenska snuten, plus lite olika snutvåldsfilmer.
Det gäller inte likhet inför lagen i Sverige, och inte i några andra länder heller för den delen. Om snuten ger sig på en och man försöker skydda sitt huvud, eller vilken del av kroppen dom nu spöar på, blir man åtalad för våld mot tjänsteman. Om man mot all förmodan åtalar en snut är det extremt ovanligt att snuten fälls, kårandan inom polisen är så pass stark att ingen av den åtalade snutens kollegor skulle berätta sanningen i rätten.
Polisen agerar livvakter åt makten, polisen beskyddar kapitalet och svenska nynazister.
Nu är jag så pass arg så jag tänker helt resolut att sluta skriva, hänvisa till en låttext och kolla på en film, antagligen "Land & Frihet" (rekommenderas).
När jag var liten var jag minst av alla barn
Jag blev alltid retad på vår fotbollsplan
Vad fanns det då att göra för en liten grabb som jag
Jo jag började att träna lyfte skrot varenda dag
En vacker dag tog tålamodet slut
Då slog jag dom så tänderna flög ut
Nu har jag stora muskler Jag är ingen liten fjant
Skinkorna är fasta jag är hård som diamant
I min uniform går jag stolt och elegant
Konungens egen drabant Jag är en glad polisaspirant
Om jag ser en homofil Då blir jag sur
För det kan inte vara rätt i guds natur
Att män ska älska andra män Det hävdar jag bestämt
Det får ett heligt äktenskap Att likna mest ett skämt
Jag tycker att vi borde ha en lag
emot sånt där för sån är inte jag
Annars är jag fördomsfri och ganska tolerant
Artig och så trevlig aldrig sur och arrogant
Svingar käckt batongen mot en bråkig demonstrant
Konungens egen drabant Jag är en glad polisaspirant
Det finns en härlig anda i vår kår
Vi backar upp varandra om det går
Jag skulle aldrig skvallra på en poliskamrat
Om någon råkar skjuta, en olycka så klart
Om alla följer lagen är det bra
Och lagen ja det är faktiskt jag
Står på barrikaderna Nerverna av is
Men om någon ropar polis potatis gris
Då drar jag upp pistolen och skjuter givetvis
Sen gömmer jag alla bevis så gör en riktig polis
Här är en till av de hundratusentals antisnutlåtar som musikvärlden bjuder på:
http://www.sweetslyrics.com/515411.Ras%20Cricket%20-%20Polisen%20Slår.html
Med snutfientliga hälsningar, Clint Handfaste
Hur många läser det här?
Jag vet inte riktigt ifall någon läser denna blogg.
Därför har jag, Som det Pr-geni jag är, bestämt mig för att slänga in ett par catchphrases i denna blogg för att dra hit din gamla vanliga standard-casual blogg-läsare.
Alex Schulman
Kalle Schulman
Ätstörning
Nakna kändisar
Liten Snopp
Penisoperation
Kanal 5
Let's Dance
Talang 2008
Idol
Linda Bengtzing
Markoolio
Sagan om Ringen (har stor fanbase)
Terrorism
Tv-4:s underhållnings-terrorism
Bantnings-metod
Sex
Stureplans-profil
Stureplans-profil i våldtäcktshärva
Chock
Chock över Tv4:s underhållnings-terrorism
Prinsessan Madeleine
Manliga geishor för affärskvinnor
Prostitution
Melodifestivalen
Eurovision Song Contest
Modeikon
Höstens heta trender
Ebba von Sydow (tror att jag stavade det fel men detta är inte huvudsaken).
Död
Pensionärer
Döda pensionärer
Det borde väl täcka de flesta bloggläsarna, vilket gör mig lite ledsen i ögat.
För övrigt så trodde jag att svenskar var smarta men efter att ha sett siffror över hur många som ser på tv4:s "breda underhållningsprogram" har jag gett upp hoppet om Sverige och kommer snart att flytta från detta land.
Därför har jag, Som det Pr-geni jag är, bestämt mig för att slänga in ett par catchphrases i denna blogg för att dra hit din gamla vanliga standard-casual blogg-läsare.
Alex Schulman
Kalle Schulman
Ätstörning
Nakna kändisar
Liten Snopp
Penisoperation
Kanal 5
Let's Dance
Talang 2008
Idol
Linda Bengtzing
Markoolio
Sagan om Ringen (har stor fanbase)
Terrorism
Tv-4:s underhållnings-terrorism
Bantnings-metod
Sex
Stureplans-profil
Stureplans-profil i våldtäcktshärva
Chock
Chock över Tv4:s underhållnings-terrorism
Prinsessan Madeleine
Manliga geishor för affärskvinnor
Prostitution
Melodifestivalen
Eurovision Song Contest
Modeikon
Höstens heta trender
Ebba von Sydow (tror att jag stavade det fel men detta är inte huvudsaken).
Död
Pensionärer
Döda pensionärer
Det borde väl täcka de flesta bloggläsarna, vilket gör mig lite ledsen i ögat.
För övrigt så trodde jag att svenskar var smarta men efter att ha sett siffror över hur många som ser på tv4:s "breda underhållningsprogram" har jag gett upp hoppet om Sverige och kommer snart att flytta från detta land.
Tänk då
Vad är en torr kaka?
David Bolognese är en kaka. En torr sådan. Och en torr kaka behöver inte alltid vara ett missnöje för munnen, eller sinnet.
Åh nej. En torr kaka skapar mycket aktivitet i personen som börjat tugga den. Oftast börjar personen (eller offret, som man också kan kalla det) att ifrågasätta sin handling.
"Varför äter jag denna torra kaka?" är en fråga som kanske ploppar upp i hans tankar. Vilket betyder att hjärnan blir aktiv på många olika sätt.
Personens salivkörtlar under tungan får fullt upp med att börja producera saliv för att påbörja nedbrytningen av den torra kakan. Samtidigt bildas strategiska planer i hjärnan om vad personen ska göra med den torra kakan; äta upp den, eller göra sig av med den på det minst misstänkasamma sättet.
Vad är en torr kaka, frågar jag då igen (?).
Think outside the box.
Det är inte bara en torr kaka. Det är nyckeln till en revolution.
[Wikipedia: En revolution (latin för återgång, ett helt varv runt, "re voltere", jmf ordet "revolver") är en snabb förändring, man kan också säga att det är en fullständig omdaning av ett lands politiska ekonomiska eller sociala system. Ordet kan även användas i andra sammanhang när en djupgående och omfattande förändring sker, till exempel i teknik eller vetenskap, exempelvis den industriella revolutionen som bäddade för industrialiseringen.]
En djupgående och omfattande förändring... Är sex också en revolution? Är droger en revolution? Är tiden en revolution?
Detta inlägg är en revolution, liksom mycket annat i världen. Om man bortser från Bert Karlsson, som faktiskt inte är en revolution, utan bara en gammal gubbe som skapat mycket dåligt (bland annat Linda Bengtzing och "Mitt liv som Bert").
Underskatta aldrig torra kakor. Puss på er alla.
David Bolognese är en kaka. En torr sådan. Och en torr kaka behöver inte alltid vara ett missnöje för munnen, eller sinnet.
Åh nej. En torr kaka skapar mycket aktivitet i personen som börjat tugga den. Oftast börjar personen (eller offret, som man också kan kalla det) att ifrågasätta sin handling.
"Varför äter jag denna torra kaka?" är en fråga som kanske ploppar upp i hans tankar. Vilket betyder att hjärnan blir aktiv på många olika sätt.
Personens salivkörtlar under tungan får fullt upp med att börja producera saliv för att påbörja nedbrytningen av den torra kakan. Samtidigt bildas strategiska planer i hjärnan om vad personen ska göra med den torra kakan; äta upp den, eller göra sig av med den på det minst misstänkasamma sättet.
Vad är en torr kaka, frågar jag då igen (?).
Think outside the box.
Det är inte bara en torr kaka. Det är nyckeln till en revolution.
[Wikipedia: En revolution (latin för återgång, ett helt varv runt, "re voltere", jmf ordet "revolver") är en snabb förändring, man kan också säga att det är en fullständig omdaning av ett lands politiska ekonomiska eller sociala system. Ordet kan även användas i andra sammanhang när en djupgående och omfattande förändring sker, till exempel i teknik eller vetenskap, exempelvis den industriella revolutionen som bäddade för industrialiseringen.]
En djupgående och omfattande förändring... Är sex också en revolution? Är droger en revolution? Är tiden en revolution?
Detta inlägg är en revolution, liksom mycket annat i världen. Om man bortser från Bert Karlsson, som faktiskt inte är en revolution, utan bara en gammal gubbe som skapat mycket dåligt (bland annat Linda Bengtzing och "Mitt liv som Bert").
Underskatta aldrig torra kakor. Puss på er alla.
nigga plz
Hej kära bloggvärlden som jag tycker om så mycket! Idag hittade jag en gammal text som mitt gamla crew skrev under sina glansdagar. Vi gick under namnet MIKK som står för De Illegala Knattarnas Klan, jag vet inte riktigt vad "M" står för.
Gruppen består av oss, här på La Revolucion, fast under andra namn, undra om ni kan gissa vem som går under vilket.
Titel: "Vi tittar fram"
[Refräng]
Tillbaka som fattiga poeter
Titta fram - titta bak
Och vad är det nu vi heter?
De missanpassade illegala knattarnas klan!
[Vers 1 - Knatte Halvsvart]
Knatte Halvsvart kan ni kalla mig. Jag är halvsvart.
Ni hittar mig bredvid eran säng en kall natt.
Så hälsa på mig och hela jävla knatteklanen.
Vi kommer snart ta över. Vi är de illegala barnen!
En klan där alla har sin egen röst.
Det enda som fattas är att rekrytera nån med bröst.
Sen är vi en fulländad styrka.
Vi är stora nog och hela världen är vår kyrka.
Du kan inte peka ut mig när jag går på staden.
Jag är osynlig och smälter in bland människohaven.
Min återuppståndelse tömde hela graven.
Så nu ska jag skaka loss. Kasta sten på alla som trotsar oss.
För jag är illegal och missanpassad.
En ärlig tjuv och visst jag tassar,
med lite ditt och datt men konstapeln kommer aldrig kunna haffa (mig)
För jag är en rättvis man med ett häftigt namn.
Vi tar genvägar förbi systemet, och är redan etablerade i gemet.
Det är jag som bedrar skenet.
Inte tvärtom
[Vers 2 - Överste Knatten]
vi tittar fram, där ingen väntade oss, vilka är vi?, vi är knattar förstås.
En samling nekare, wannabe-stekare,
med pengaproblem, extrema hudseksem,
Vi bor i koja och har, kraftig paranoia
Lyssnar på kent, så det är lätt hänt,
att vi förnekar allt vi någonsin känt,
vad jag vill ha i födelsedagspresent?
mitt egna självmord på ett reklamevent,
gåendes i knatte-stim,
spottandes rim,
sniffandes lim,
får vi er att osäkra,
försöka få oss vräkta,
för många sena nätter,
från våra bostadsrätter,
har fått er att ta till denna drastiska metod,
men vi returnerar,
förvandlar din skalle till familjeklenod,
sitter kvar på resterna av ditt lik,
skrivandes sinnessjuk musik,
som inte har någon rim o reson,
men det är så det skall låta,
när knattarna tar sig ton.
* Refräng
[Vers 2 - Knatte Svartröd]
Knatte Svartröd ger de fattiga sitt leverbröd,
blir martyr utan martyrsdöd,
ger Baader-Meinhof mitt helhjärtade stöd
Fimpar nassar med min eviga ganjaglöd,
har kravaller som ryggstöd,
sätter borgare i sjönöd,
botar hela världens hungersnöd,
Jag är lika kolsvart som glödröd, om mig osar det nazist som är stendöd
oj, ursäkta mig, jag råkade lämna Rudolf Hess så han förblöd,
jag dricker sjöar av mjöd,
jag gör allt det som moderaterna förbjöd,
så du, ge mig en kram innan jag pressar dig till smörrebröd!
Sådär, visst var det tung? Projektet har legat på is ett tag men kommer nog tas upp igen.
Nu skall jag lämna er mina bröder och systrar, ty nu skall jag sprida skräck!
Med svenskfientliga hälsningar,
Clint Handfaste
Under mina dagar...
...som en revolutionens tomte bland stjärtgossar och stalledrängar har jag försökt acceptera alla människor som de är.
Men vi skall vara ärliga, det går inte.
Jag kan tänka mig att ni som inte känner mig, Hövding Kong - kung över den revolutionära djungeln, kanske vill veta vem jag är.
Men detta tänker jag inte dela med mig av, för det finns en chans att ni är en av dessa människor som icke, jag upprepar icke, går att acceptera.
Jag kan dock nämna att jag antagligen vet mer om mycket än vad du gör, och att jag under mina dagar har sett lik.
Resten får ni räkna ut själva.
Skickandes detta med röksignaler från det högsta berget som går att uppbringa.
Mig.
En fråga
Ett mail.
"Mitt revolutionsnamn är Hövding Kong. Jag skall accersorera mitt namn med en stor indiansk huvudbonad och en ap-dräkt.
Revolutionen kan icke, jag upprepar, icke starta utan Hövding Kong. Man kan säga att mitt bidrag till denna revolution är av högsta vikt. I vilket fall som helst är jag fortfarande kvar här i Val D'isere, där den enda revolution som har inträffat de senaste veckorna är att min dator har gått sönder. Jag sörjer och försöker fylla ut all den dödtid som plötsligt finns till mitt förfogande genom att antingen sova, bada, eller runka. Eventuellt sova/runka i badet."
En annorlunda karaktär. Det gillar jag. Jag hoppas att ni gör det samma.
Hövding Kong är den senaste rekryteringen. I sinom tid kommer han att träda fram.
Min fråga till Hövding Kong:
Har du provat att sova samtidigt som du runkar i badet?
/David Bolognese
"Mitt revolutionsnamn är Hövding Kong. Jag skall accersorera mitt namn med en stor indiansk huvudbonad och en ap-dräkt.
Revolutionen kan icke, jag upprepar, icke starta utan Hövding Kong. Man kan säga att mitt bidrag till denna revolution är av högsta vikt. I vilket fall som helst är jag fortfarande kvar här i Val D'isere, där den enda revolution som har inträffat de senaste veckorna är att min dator har gått sönder. Jag sörjer och försöker fylla ut all den dödtid som plötsligt finns till mitt förfogande genom att antingen sova, bada, eller runka. Eventuellt sova/runka i badet."
En annorlunda karaktär. Det gillar jag. Jag hoppas att ni gör det samma.
Hövding Kong är den senaste rekryteringen. I sinom tid kommer han att träda fram.
Min fråga till Hövding Kong:
Har du provat att sova samtidigt som du runkar i badet?
/David Bolognese
Må de härskande klasserna darra!
Hej hej, nu är alltså vårt nya projekt blommandes som en solros i FARC-gerillans bakgård. Jag återkommer.
Sanningen talar
Jag är bara en pjäs i detta stora spel. En soldat som vandrar ensam om nätterna med endast stjärnorna som vägledning.
Jag lyckades ta mig upp på det högsta berget, bara för att inse att det fanns än högre berg.
Genom alla möjliga hinder, från stormer till gigantiska sagomonster, tog jag mig förbi - för att anlända till begynnelsen av mitt största äventyr; att bestiga Det högsta berget jag någonsin sett.
Uppe på Det högsta berget jag någonsin sett mötte jag en varg som var mycket ensam. Men sanna mina ord, han var den visaste varelse jag stött på, och jag har träffat både Gandalf och Lao Tzu. I åtta nätter och nio dagar satt jag med den mycket ensamma vargen och samtalade runt en brasa av snö. Vargen var vis och valde sina ord med omsorg. Och jag lyssnade till allt han sade...
När jag kom ner från Det högsta berget jag någonsin sett såg jag världen på ett annat sätt.
Jag hade vuxit som människa och såg nu kaoset som rådde, men som ingen annan verkade lägga märke till. Jag såg allting tydligt - för tydligt, och det skrämde mig.
Misshandlade ord försökte attackera mig. Meningslösa historier hemsökte mina annars så vackra drömmar. Ögon stirrade på mig, tomma, oförstående. Och tjocka personer med små solglasögon (även om det inte var soligt) dök upp vart jag än gick. De följde mig. Och vad jag än gjorde antecknade de.
Jag visste för mycket. Faran låg över mig som ett stort, grått moln. Hade jag varit en bäver hade jag dykt ner under vattnet och gömt mig där i hela 45 minuter.
Jag ska försöka förklara bloggvärldens system.
En blogg kan vara uppdelad i tre olika huvudkategorier: Dålig, Sådär eller Bra.
Bloggen är såklart skriven av Bloggaren, som är ute efter pengar, eller bara vill få ut sina "tankar". Åskådaren är den märkligaste varelsen av dem alla (nästan). Denne sitter ivrigt framför sin skärm och stirrar hungrigt på orden som Bloggaren skrivit. Hade nu inte skärmen, och allt mellanrum, mellan Åskådaren och Bloggaren funnits... ja, då hade nog Bloggaren blivit uppäten för längesen. Efter att Åskådarna oförstående sugit i sig all meningslös information kan det hända att de blir tvugna att uttrycka sin tacksamhet genom att skriva en kommentar. Egentligen är det inte tacksamhet, det är en fälla. En fälla så att Bloggaren ska bli glad och skriva mer och skapa ännu mer meningslös information som den hungriga Åskådaren kan bada i.
Den vidrigaste utav dem alla i detta komplicerade system är Agenten!
De är farliga. Å, så farliga. Giriga. Tjocka. Ondskefulla.
De följer Åskådarna i hemlighet för att hitta en tillräckligt "kreativ" Bloggare. När de hittat sitt mål slänger de iväg pengar. Agenterna mutar Bloggaren att skriva mer så att Åskådarna i sin tur blir totalt hjärntvättade. Och så kommer den onda cirkeln fortsätta tills hela världens befolkning hungrar efter meningslös information.
Hade internet funnits på Hitlers tid hade vi nu levt i en tysk värld.
Inne på livsmedelsaffären hade vi gått omkring med inoljad, bar överkropp, tajta skinnbyxor och ett par små Oakley-solglasögon - sökandes efter den senaste bajsporrfilmen på bajsporrhyllan.
Så vi borde agera! Rensa bloggvärlden innan världens befolkning hungrar efter meningslös information.
För när det händer, ja då är domedagen nära. Bush kommer hålla ännu ett meningslöst tal och hela världen kommer älska det. Istället för tyska bajsporrmänniskor kommer alla vara tjocka och Mc Donalds kommer finnas i varje hörn, på varje gata.
Jag uppmanar alla Bloggare. Ge fan i att skriva meningslösa dagboksinlägg utan minsta tanke på poäng.
Jag uppmanar alla Åskådare. Ge fan i det bara...
Och så uppmanar jag såklart alla andra att ha det gött.
Tack. Varsågod.
Jag lyckades ta mig upp på det högsta berget, bara för att inse att det fanns än högre berg.
Genom alla möjliga hinder, från stormer till gigantiska sagomonster, tog jag mig förbi - för att anlända till begynnelsen av mitt största äventyr; att bestiga Det högsta berget jag någonsin sett.
Uppe på Det högsta berget jag någonsin sett mötte jag en varg som var mycket ensam. Men sanna mina ord, han var den visaste varelse jag stött på, och jag har träffat både Gandalf och Lao Tzu. I åtta nätter och nio dagar satt jag med den mycket ensamma vargen och samtalade runt en brasa av snö. Vargen var vis och valde sina ord med omsorg. Och jag lyssnade till allt han sade...
När jag kom ner från Det högsta berget jag någonsin sett såg jag världen på ett annat sätt.
Jag hade vuxit som människa och såg nu kaoset som rådde, men som ingen annan verkade lägga märke till. Jag såg allting tydligt - för tydligt, och det skrämde mig.
Misshandlade ord försökte attackera mig. Meningslösa historier hemsökte mina annars så vackra drömmar. Ögon stirrade på mig, tomma, oförstående. Och tjocka personer med små solglasögon (även om det inte var soligt) dök upp vart jag än gick. De följde mig. Och vad jag än gjorde antecknade de.
Jag visste för mycket. Faran låg över mig som ett stort, grått moln. Hade jag varit en bäver hade jag dykt ner under vattnet och gömt mig där i hela 45 minuter.
* * *
Jag ska försöka förklara bloggvärldens system.
En blogg kan vara uppdelad i tre olika huvudkategorier: Dålig, Sådär eller Bra.
Bloggen är såklart skriven av Bloggaren, som är ute efter pengar, eller bara vill få ut sina "tankar". Åskådaren är den märkligaste varelsen av dem alla (nästan). Denne sitter ivrigt framför sin skärm och stirrar hungrigt på orden som Bloggaren skrivit. Hade nu inte skärmen, och allt mellanrum, mellan Åskådaren och Bloggaren funnits... ja, då hade nog Bloggaren blivit uppäten för längesen. Efter att Åskådarna oförstående sugit i sig all meningslös information kan det hända att de blir tvugna att uttrycka sin tacksamhet genom att skriva en kommentar. Egentligen är det inte tacksamhet, det är en fälla. En fälla så att Bloggaren ska bli glad och skriva mer och skapa ännu mer meningslös information som den hungriga Åskådaren kan bada i.
Den vidrigaste utav dem alla i detta komplicerade system är Agenten!
De är farliga. Å, så farliga. Giriga. Tjocka. Ondskefulla.
De följer Åskådarna i hemlighet för att hitta en tillräckligt "kreativ" Bloggare. När de hittat sitt mål slänger de iväg pengar. Agenterna mutar Bloggaren att skriva mer så att Åskådarna i sin tur blir totalt hjärntvättade. Och så kommer den onda cirkeln fortsätta tills hela världens befolkning hungrar efter meningslös information.
Hade internet funnits på Hitlers tid hade vi nu levt i en tysk värld.
Inne på livsmedelsaffären hade vi gått omkring med inoljad, bar överkropp, tajta skinnbyxor och ett par små Oakley-solglasögon - sökandes efter den senaste bajsporrfilmen på bajsporrhyllan.
Så vi borde agera! Rensa bloggvärlden innan världens befolkning hungrar efter meningslös information.
För när det händer, ja då är domedagen nära. Bush kommer hålla ännu ett meningslöst tal och hela världen kommer älska det. Istället för tyska bajsporrmänniskor kommer alla vara tjocka och Mc Donalds kommer finnas i varje hörn, på varje gata.
* * *
Jag uppmanar alla Bloggare. Ge fan i att skriva meningslösa dagboksinlägg utan minsta tanke på poäng.
Jag uppmanar alla Åskådare. Ge fan i det bara...
Och så uppmanar jag såklart alla andra att ha det gött.
Tack. Varsågod.
Länge leve...
Kriget har börjat.
Akta er, bloggare.
/David Bolognese
Akta er, bloggare.
/David Bolognese
