La Revolución

Jag är stolt över att få presentera vår första revolutionära recension här på La Revolución!
Skivan jag ska recensera har i ärlighetens namn inte släppts ännu men några låtar från albumet florerar redan i intranätets egentligen obefintliga cyberuniversum.
Jag ska inleda med en presentation av bandet som jag fann på lastfm.se:

En löst sammansatt grupp bestående av 3-6 individer, samtliga med kriminell belastning.

Gruppen bildades i mitten av 2006 och spelar allt från electro till hip-hop. Los Clementinos gjorde sig kända lokalt i deras hemtrakt "Hillbay" nära Göteborg genom att spela på fester.

Än är det oklart när deras album "A slice of fruity pumpernickel" skall släppas, men några låtar har redan läckt ut i cybervärlden.

Detta är alltså Los Clementinos, bandet som fullkomligt erövrat Svea Rikes ungdomar med sin revolutionerande mix av genrer, sitt nya fresha (engelskt ord!) sound och sitt nyskapande som endast kan jämföras med ett fågelfosters skrapande på innersidan av ägget.

När L.C.s första låt Pumpernickel för första gången snuddade vid lyssnarnas trumhinnor var ramaskriet ett faktum (www.faktum.nu). Den spelades flitigt på radio och i tv klättrade den på Voxpops listor. Personligen tycker jag att låten är den minst orgasmframkallande, och då är den ändå ett mästerverk. Låten släpptes sommaren 2006 och hypen kring den mytomspunna gruppen Los Clementinos har idag, 2008, ännu inte lagt sig att vila som Ferdinand under den mäktiga eken. Detta är absolut inte konstigt när man ser till de hits som gruppen sprutar ur sin musikkälla, låtar som Krigaren H, Sexig Rygg och Kelly Baby har alla legat på topplistorna, och med all rätt.

Som jag redan nämnt är mixen av genrer en av genidragen bakom Los Clementinos' succé. Den ena låten är inte den andra lik, från den melankoliska marxballaden Krigaren H till den lastbilstunga hydralikhip-hopen i Hillbay Stories låter L.C. visa på sin förnulighet och revolutionära kämpaglöd, kan ni tänka er va?

Musiken och Revolutionen
Vad har då Los Clementinos att göra med Revolutionen? Jo, som de flesta vet så är musik är oerhört starkt och farligt vapen i kampen för frihet, rättvisa och solidaritet. Musiken kan göra den ledsna glad, den hopplöse till störste kämpen på barrikaden och den fete smal. Musiken kan rycka tag i den bittraste barnamördaren och förvandla denne till den mest lysande stjärnan på Emiliano Zapatas himmel.

Därför är musiken en av våra viktigaste fronter på vägen till Revolutionen. Vi har sett det förut; den långa marschen, där Mao Tse-Tung ledde sina kämpar i en ärofull reträtt upp i Kinas stolta berg, där visade musiken vad den kunde göra för Revolutionen, den forcerade arbetarbenen att fortsätta gå, i takt med trummorna.
Vi skall ej heller förglömma den revolutionsgerilla som kämpar mot imperialismen i Columbia, nämligen FARC-EP. Den gigantiska roll som musiken spelade när de hyllade revolutionshjältarna beskattade de stora knarkkungarna och gav till folket. Hur hade detta kunnat ske utan de trubadurer som följde hjältarna i vått och torrt?
Eller varför inte nämna den för världen fantastiskt betydande Kubanska revolutionen där den ärorika 26 Juli-rörelsen med Fidel i spetsen lyckades befria landet från de kapitalistiska bojor hon fått bära i så lång tid? De världskända sångerna "Comandante Che Guevara" och "Chan Chan" är en produkt av de revolutionära gärningarna, och de i sin tur är en produkt av musiken.

Prolog
Avslutningsvis vill jag ge ett varmt tack till Los Clementinos och gruppens tillhörande skivbolad (som självklart är självstyrt) för att jag fick ta del av er varma gemenskap, hjärtliga samtal i den kollektiva matsalen och er monstruösa samarbetsvilja. Jag vill också rekommendera alla läsare att genast besöka gruppens Last FM-sida där det finns gratis nedladdning av låtar och info om gruppen.

Adress: http://www.lastfm.se/music/Los+Clementinos




Med clementindoftande hälsningar, Clint Handfaste



PS.ALLA GRAMMATISKA FEL PLUS STAVFEL KOMMER ATT RÄTTAS MED TIDENS OCH REVOLUTIONENS GÅND.DS